Vårsäsongen närmar sig och här nere i Lund är det inte gott om skog. Det finns möjlighet att träna med Lunds OK, som har organiserad samåkning till träningar just för att man som cykelburen student ska kunna komma på träningar, men skogen ligger minst en mil utanför Lund och hela kvällen går åt. Istället tränar jag på Gerdahallen i veckorna (tex funktionell träning i torsdags) och har planerat att några helger i rad åka hem och springa orientering hemma i Halmstad. Tåget tar en timme och fyrtio minuter, och vips är man hemma.
I helgen blev det två pass, ett på vardera förmiddag. På lördag förmiddag åkte mamma och jag till Oskarström och den träning som Björn i klubben hade ordnat där. Det var kallt och jag byltade på mig ordentligt, vilket var tur. Jag konstaterade dock ute i skogen att jag behöver hitta ett par tjockare löparvantar, jag har ett par tunna från Craft som är jättebra när det är plusgrader men för tunna för mina stackars frusna händer när det kryper under nollan. När jag började närma mig slutet av banan sprack molntäcket upp och solen strålade så det gnistrade i det tunna snötäcket, ljuvligt vackert!
Söndag förmiddag var återigen träning, denna gången vid vår klubbstuga Kaneberg i Skedalaskog. Jag tog långa banan, men valde kartan med stigar (det fanns en karta där de var bortplockade, men det hade nog blivit lite för bra). På vägen till startpunkten provade jag att ändra löpsteget till att landa på framfoten, något som jag hört och läst ska vara bra för löpekonomin och därmed även hastigheten. Det var inte alls så svårt att ändra som jag trodde, även om jag kände att det var delvis andra muskler som jobbade. Jag tror att jag ska fortsätta öva på att springa så, en bit i taget för att inte överbelasta, för det känns som att det kan gå snabbt om man får till det.
Själva orienteringen flöt på ganska bra utan större misstag, och hade det inte varit för temperaturen i mossarna hade jag kunnat kubba på genom dem och klarat banan fortare. Dock är jag väldigt känslig för att bli kall, framförallt om händer och fötter, och kyls jag ner tillräckligt mycket slutar jag att fungera och mår väldigt illa. Därför mesade jag en hel del när jag kom till mossarna och tassade väldigt försiktigt över, alternativt sprang en omväg runt om. I sommar, då ska jag klafsa igenom så leran yr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar