Nu börjar det på riktigt

Första veckan  på första kliniska terminen är avklarad, och trots att vi inte kommer ut på avdelningar förrän på måndag har det känts som att vi börjat på ett nytt program. 

Vi har haft introduktionsvecka med repetition av undersökningsmetodik, föreläsningar med fokus på vad man ska göra istället för vad saker beror på och fått uppmaningar att nu är det dags att lägga blygheten åt sidan och ta för sig, våga ställa frågor och våga prova saker man inte kan. Det känns roligt, läskigt och väldigt spännande att jag på måndag klockan 8.00 ska sitta i vita sjukhuskläder, med namnskylt på mig och stetoskop i fickan, och vara "kandidat". 

Nu börjar det stora äventyret tror jag, och det är bara att hoppa och tro på att vingarna bär!

Karins pastasås

Efter första dagen på termin 6 med föreläsningar i sjukhusets stora aula gick jag till Gerdahallen och tränade. Det blev ett halvt Step bas-pass, sen var jag så skakis i benen att jag bestämde mig för att vara klok och avbryta. Påfyllning av energi var nödvändigt, och efter en banan och kexchoklad i omklädningsrummet cyklade jag hem och lagade kvällsmat. Det blev det jag åt hemma hos en vän i onsdags, en pastasås som baseras på vad man har hemma.

Karins pastasås

(version vad som fanns i kylskåpet måndag kväll 27/1)

1 gul lök

1 paket bacon

4 champinjoner

röd och gul paprika

1 burk creme fraiche, parmesan och vitlök

vitpeppar

Stek lök och bacon i en stekpanna, häll i champinjoner och paprika. Häll på creme fraiche och smaka av med peppar. Servera med pasta och grönsaker. Klart!

Nu i skymningen, allt kommer nära, tiden upphör att vara

Vinterlovets sista kväll. Jag sitter i min lägenhet, lyssnar på lugn musik och myser i stickad tröja. Att få ett vinterlov var så välbehövligt, att få koppla bort pluggandet i några dagar och göra sånt jag skjutit upp och sånt jag vill göra. Nu har jag landat rätt i energibalansen igen, landat med fötterna på jorden igen och står stadigt. 

Veckan blev en väldigt fin vecka, med en avklarad tenta på tisdagen följd av tentakaffe (öl eller motsvarande är trevligt, men inte klockan tio på förmiddagen) med en kursare som också hade omtentan. Vi har inte pratat mycket tidigare, men hade väldigt trevligt. På eftermiddagen tog jag tåget mot Halmstad och blev hämtad på stationen av mamma, sen gick vi en långpromenad upp på Galgberget i det kalla men  härliga vintervädret.

Onsdag förmiddag gick jag upp till sjukhuset i Halmstad för jobbintervju för sommarjobb, och gick därifrån med orden "Välkommen till oss på kirurgen". Sommarjobb som undersköterska på en kirurgavdelning, det känns roligt! Firade med att strosa runt på stan och sedan äta lunch med mamma och pappa på Spis & Deli, väldigt gott! Och sen under en filt i soffan resten av dagen, med avbrott för kvällsmat hos en vän :)

Torsdag var en lugn dag med terminens första repa och eftersits på kvällen, och i fredags gick jag på stan i Lund för att köpa min belöning för att jag klarade tentan: en muminmugg. Den sjätte i samlingen, den här gången blev det muminmamman som fick följa med hem.

I Lundagård hittade jag knoppar, vintergäcken gör verkligen skäl för sitt namn för vinterkylan har tagit ett grepp om Lund med flera minusgrader och singlande snöflingor mellan varven. Inte desto mindre stack knopparna upp sina gula huvuden mot ljuset, med ett löfte om att vintern varar inte för evigt.

På fredagskvällen trotsade vi också vinterkylan, drog på oss underställ och löparskor och gav oss ut på en löprunda. Det kändes jättebra (konstigt nog med tanke på hur lite jag tränat under hösten) och var väldigt trevligt att springa med vänner. Efter en snabb dusch handlade vi och sen lagade vi mat, Elin och Victor, Johan och jag. Fläskytterfilé med klyftpotatis och bearnaisesås, och så en repris på nyårsefterrätten (chokladfondant med hallonsorbet), mums!

Lördag förmiddag bjöd på långfrukost, och sen promenad till ica för att handla och hämta mitt paket. Jag hade beställt en kjol från  Jumperfabriken, och den var precis så fin som jag tänkt mig! På eftermiddagen kom mormor och morfar på fika, för att se hur jag bor. Ida följde också med, och vi satt och pratade och hade det trevligt.

Söndag förmiddag cyklade Johan och jag till Domkyrkan, och på eftermiddagen hade vi i styrelsen för Bleckhornen möte inför Lundakarnevalen. Nu sitter jag och lyssnar på Sophie Zelmani, har tänt några värmeljus och njuter av årets första tulpanbukett. Vinterlovet är över för den här gången, nu är det dags för nästa steg.

Att göra ingenting, att vara ledig.

Nu har jag äntligen vinterlov. Igår gjorde jag omtenta på höstens kurs och klarade den fint. Allt som behövdes var några dagar i lugn och ro att gå igenom böcker och anteckningar, jag kunde det ju egentligen. Jag hade bara lite mycket annat i huvudet sist jag försökte.

Sitter hem-hemma i Halmstad i vardagsrummets soffa. Klockan är tidig eftermiddag, och jag är ledig. Så himla ledig. Och det är så skönt! Sist jag var ledig var nyårsafton, sedan har jag jobbat med antingen uppsatsen eller pluggat inför omtentan varenda dag. Men nu njuter jag av tystnaden och av att få göra så lite jag vill.

Ulliga tussar av snö

Vintern har kommit till Lund! Från himlen singlar vita tussar som bäddar in staden i ett bomullslikt täcke. Äntligen säger jag! För även om det är kallt och biter rejält i kinderna, och trots att det är ett äventyr att cykla någonstans, så har världen blivit en lite ljusare plats.

Kandidatarbete - check!

Idag höll vi vår presentation av kandidatarbetet, och vi blev godkända! :)

Igår var jag nog inte rolig att vara med, ett kinkigt nervöst vrak och säkert inte särskilt trevlig att vara med. Att hålla en vetenskaplig presentation  på engelska inför folk som kan både språket och ämnet bättre än  jag själv var inget som  lockade mig. Men efter att ha kört igenom presentationen några gånger för oss själva, och även rabblandes hemma vid köksbordet, höll vi den på prov för vår handledare. Hon uppmuntrade, gav oss tips och gick igenom de frågor hon  trodde att vi skulle kunna få av opponenter och examinator så att vi säkert kunde svaren. Sedan sade hon till oss att inte vara nervösa, att det vi gjort var jättebra. Det är alltid svårt att ta in, men det lyckades i alla fall lugna nerverna någorlunda.

Idag vaknade jag och var faktiskt inte så nervös. Vi sågs på skolan i god tid före och gick igenom presentationen en gång till innan det var dags. Själva presentationen gick bra och vi kunde svara på alla frågor vi fick. Efteråt fick vi jättemycket beröm av handledaren, och även av professorn som leder forskargruppen som vår handledare ingår i. Professorn frågade till och med om  det här med forskning var något jag funderat på, det kändes kul :)

Uppsats inlämnad!

Nu är kandidatuppsatsen inlämnad, så underbart härligt skönt! Examinationsseminariet är på onsdag och förhoppningsvis tycker opponenterna om det vi har gjort.

Jag och min syster tog tåget ner till Lund tillsammans i måndags förmiddag och vardagen rivstartade igen, trots att det var trettondagen och därmed faktiskt helgdag. Kroppen förstod nog att nu är det mycket att göra och dessutom lite bråttom, för den satte emot av alla krafter. Men är man snäll mot den, låter bli att tänka ordet "stress" och knaprar riskakor så funkar det. Karro lyckades drabbas av århundradets dunderförkylning, antagligen också pga stressen, men vi fick ihop det till slut och igår kväll kunde vi lämna in den!

Grötfest i Sennan

Segern på årets Grötfest i Sennans missionskyrka gick till... vårt lag! Efter kort andakt samt gröt och smörgåsar drog den prestigefulla tävlingen igång. Som traditionen bjuder bestod den av ett antal moment, tre "På spåret"-inspirerade resor och fyra utmaningar där lagen fick satsa poäng på hur det skulle gå. Hålla 1,5 liters flaska julmust med raka armar så länge som möjligt utvecklades till en riktig prestigekamp! Slutresultatet blev en klar seger till vårt bord och belönades med evig ära och berömmelse, konfetti i mängder samt en kartong chokladtoppar (såna med skum i). 
Det var konfetti överallt efteråt!

Hädanefter ska jag må bra för mig

En period i höstas, när det stormade och grunden vacklade, lyssnade jag på en spellista som Emily Dahl har gjort: I brytpunkten. Den gick om och om och om igen, hemma hos mig som aldrig lyssnar på musik annars. Om och om igen, den gjorde mig stark. Framförallt Veronica Maggios låt "Hädanefter". Efteråt har jag läst texten och förstått att det inte är riktigt så hon sjunger, men för mig var det solklart att texten löd:

Hädanefter ska jag må bra, jag ska må bra för mig.

Hädanefter tänker jag efter, 

jag ska må bra för mig, ska må bra för mig.

Nästa: 2014

Sitter på Göteborgs centralstation och väntar på tåget mot Halmstad. Jag har varit hos en av mina bästa vänner för att fira nyår, ett nyår som för mig markerar en ny tid i mitt liv på flera sätt. 2013 har varit ett lärorikt år, jag har lärt mig mycket både om mig själv och om andra.

Det var mitt sista år som "preklin"-student, från och med i vår är vi ute på olika kliniker i veckorna och undervisningen blir inriktad mer på det praktiska arbetet som läkare. Det är med skräckblandad förtjusning jag läser schemat för vårterminen, det är så mycket vi ska hinna med och så mycket att lära sig. Jag vet inte hur läkarrocken kommer att hänga på mig, än har jag tid att växa i den.

I våras satte jag för första gången upp ett ordentligt träningsmål att sträva mot, att bli uttagen till Tjoget. Det lärde mig hur mycket enklare det är att motivera mig att träna och ta i när jag strävar mot mitt mål. Det lärde mig också hur viktigt det är att välja mina mål med omsorg. Att bli uttagen eller inte är inte något som grundar sig helt på min prestation, det är även beroende av andras prestationer. Jag blev inte uttagen, men jag slog nytt personligt rekord på klubbens testrunda vilket jag är nöjd med. Till det här året ska jag vara noggrann att sätta upp mål för mig själv som inte är beroende av andra.

I höstas blev jag vald till sekreterare i Bleckhornen, ett uppdrag som har givit både glädje och stress. Mest glädje, och jag har vuxit som människa av det ovana ansvaret. Kanske håller jag på att bli vuxen? Jag kände mig åtminstone väldigt vuxen när jag satt i publiken på kulturskolans Lussekonsert hemma i Halmstad. Min yngsta syster var bland de äldsta på scen, och de killar jag minns som små goss-sopraner var nu bredaxlade unga män. Jag lutade mig tillbaka och njöt av sångerna jag så väl känner.

Min nyårsafton var fin. Vi gick en långpromenad i solen på eftermiddagen och sedan lagade vi trerätters middag tillsammans. Toast med chèvre alt skinka till förrätt, oxfilé med rotfruktsgratäng och rödvinssås till varmrätt och till dessert gjorde vi chokladfondant med hallonsorbet. Ljuvligt gott! Vid tolvslaget gick vi ut och såg på alla fyrverkerier som täckte himlen och skålade för det nya året. Det var mitt första tolvslag på fem år som jag inte fick en kyss när fyrverkerierna smattrar som mest. Mitt hjärta sved dock inte alls, det är en ny tid nu. Och sen fick jag ett sms som fick hjärtat att slå ett extraslag istället.

2013 är över. Det var ett år fyllt av både utmaningar och glädje.
Jag hoppas att jag får möta 2014 stående på en stadig grund och få fortsätta utvecklas med mina lärdomar från 2013 i ryggen.