Sitter på Göteborgs centralstation och väntar på tåget mot Halmstad. Jag har varit hos en av mina bästa vänner för att fira nyår, ett nyår som för mig markerar en ny tid i mitt liv på flera sätt. 2013 har varit ett lärorikt år, jag har lärt mig mycket både om mig själv och om andra.
Det var mitt sista år som "preklin"-student, från och med i vår är vi ute på olika kliniker i veckorna och undervisningen blir inriktad mer på det praktiska arbetet som läkare. Det är med skräckblandad förtjusning jag läser schemat för vårterminen, det är så mycket vi ska hinna med och så mycket att lära sig. Jag vet inte hur läkarrocken kommer att hänga på mig, än har jag tid att växa i den.
I våras satte jag för första gången upp ett ordentligt träningsmål att sträva mot, att bli uttagen till Tjoget. Det lärde mig hur mycket enklare det är att motivera mig att träna och ta i när jag strävar mot mitt mål. Det lärde mig också hur viktigt det är att välja mina mål med omsorg. Att bli uttagen eller inte är inte något som grundar sig helt på min prestation, det är även beroende av andras prestationer. Jag blev inte uttagen, men jag slog nytt personligt rekord på klubbens testrunda vilket jag är nöjd med. Till det här året ska jag vara noggrann att sätta upp mål för mig själv som inte är beroende av andra.
I höstas blev jag vald till sekreterare i Bleckhornen, ett uppdrag som har givit både glädje och stress. Mest glädje, och jag har vuxit som människa av det ovana ansvaret. Kanske håller jag på att bli vuxen? Jag kände mig åtminstone väldigt vuxen när jag satt i publiken på kulturskolans Lussekonsert hemma i Halmstad. Min yngsta syster var bland de äldsta på scen, och de killar jag minns som små goss-sopraner var nu bredaxlade unga män. Jag lutade mig tillbaka och njöt av sångerna jag så väl känner.
Min nyårsafton var fin. Vi gick en långpromenad i solen på eftermiddagen och sedan lagade vi trerätters middag tillsammans. Toast med chèvre alt skinka till förrätt, oxfilé med rotfruktsgratäng och rödvinssås till varmrätt och till dessert gjorde vi chokladfondant med hallonsorbet. Ljuvligt gott! Vid tolvslaget gick vi ut och såg på alla fyrverkerier som täckte himlen och skålade för det nya året. Det var mitt första tolvslag på fem år som jag inte fick en kyss när fyrverkerierna smattrar som mest. Mitt hjärta sved dock inte alls, det är en ny tid nu. Och sen fick jag ett sms som fick hjärtat att slå ett extraslag istället.
2013 är över. Det var ett år fyllt av både utmaningar och glädje.
Jag hoppas att jag får möta 2014 stående på en stadig grund och få fortsätta utvecklas med mina lärdomar från 2013 i ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar