Dagens lista:

Dagens tenta: plättlätt! Om jag kuggar den har jag missuppfattat alla frågor grovt, och det har jag inte :)

Dagens bästa: en balklänning är nu införskaffad! Jag är mycket nöjd :) För att få se den är det bara att gå på Bleckhornens julkoncert den 7e december i AF-borgens Stora sal (biljetter via mig). Eller så kanske jag lägger ut en bild. Men gå på koncerten oavsett!

Dagens fika: vaniljlatte och skogsbärspaj på Barista i Malmö. Två helnöjda tjejer med varsin balklänning i en kasse, vi unnade oss en kopp rättvisemärkt eko-kaffe!

Dagens spontana: tja, när man ändå är i Malmö kan man ju åka till Ikea :)

Dagens fnitter: de var många... När jag och Elin umgås tenderar det att bli så :)

Hurra! Idag är livet underbart!

Hurra, idag är en fantastisk dag! Jag har en underbar träningsvärk i alla muskler som man använder när man bär sin bästa väns möbler och prylar när hon flyttar, och varenda rörelse jag gör resulterar i ett litet stön och en påminnelse om hur roligt vi hade igår. Jag har sovit jättegott i natt (tack igen till flytten) och började dagen med finfrukost med tidning och levande ljus. Jag ska plugga statistik till en tenta som alla säger är jätteenkel, så jag behöver inte ens vara stressad när jag pluggar utan kan bara sitta och njuta över hur välplanerad och duktig jag är. Utomhus skiner solen och i eftermiddag har jag en långpromenad inplanerad. Hela jag vill ropa HURRA! högt så att hela världen hör och förstår hur underbart livet är idag! :)

Bra vänner är som säkerhetsbälte i livets bergochdalbana

Igår försökte jag att hantera min att-göra-lista. Jag lyckades ganska bra med min plan, att hantera mängden med inställningen att göra det bästa av situationen. Jag var välplanerad, i god tid och hade rätt saker med mig. Jag cyklade till och med till orkesterns lokal jättetidigt för att säkert kunna göra det jag skulle på datorn innan den blev upptagen av någon annan, och sen satt jag och pluggade. Efter ett tag kom några vänner indroppandes, satte sig i varsin fåtölj de också och vi satt och pluggade i en sorts tyst samförstånd. Som om vi umgicks, fast ändå fick saker gjorda var för sig. När det började närma sig repan kom det mer folk och vi satt istället och pratade och hade det trevligt.
Hela tiden hade jag en positiv inställning, men stressen gjorde sig ändå påmind då jag fick hantera lite mer än jag planerat in att klara av. När en av mina bästa vänner också anlände släppte därför min positiva inställning för en stund och jag fick, med hennes tillåtelse, gnälla av mig ordentligt och sucka över energiläckorna.

Men när jag fått lätta på trycket, släppa ut lite genom min fina vän och ventil, då blev det roligt igen. Repetition med världens bästa orkester, eftersits med fantastiskt fina vänner och en cykeltur genom Lund sent på natten hem till sängen. Jag började inte förrän ett idag så jag kunde unna mig en sådan kväll och sova ut idag. Idag har jag lärt mig om ett referenshanteringsprogram som vi ska använda när vi skriver uppsats, så himla enkelt det plötsligt blev att referera! Och sen har vi haft styrelsemöte med go-fika på café och enbart roliga diskussionsämnen. Imorgon ska jag hjälpa min vän att bära flyttkartonger, hon flyttar några hundra meter och det blir så mycket roligare om man är flera!
 

På att-göra-listan står... allt?

Igår kom tentaresultaten, och som jag misstänkte nådde jag inte ända fram den här gången. Två poäng ifrån för att vara precis. Jag ska kolla igenom tentan imorgon när jag hämtar ut den och se om det skulle kunna gå att rätta upp de där två poängen och få mig på rätt sida gränsen, men helt ärligt tror jag inte det. Jag kunde helt enkelt för lite den här gången och då ska man inte heller klara tentan.

Så nu har jag en 15 hp-omtenta att plugga till (även om den på pappret är värd mindre för att vi inte ska få krångel med CSN, tack fakulteten!). Det är ju inte så farligt, jag har ju läst det mesta redan och behöver bara fräscha upp det jag kan plus bli lite bättre på det jag missade. Typ. Omtentan är den 10 dec, tisdagen efter Bleckhornens julkonsert.
På tisdag har vi en liten minitenta i statistik som avslutning på den inledande teoridelen till kandidatuppsatsen. Den är enligt kursare som gjorde den i våras "jätteenkel" och man behöver bara gå igenom föreläsningshandoutsen (bestämd form i plural på den om ni kan...) några gånger för att klara den.
På onsdag drar vårt projekt för kandidatarbetet igång. Det är inte riktigt klart vad vi kommer att göra, men vi ska troligen jobba laborativt som en liten del i ett större forskningsprojekt om Parkinsons sjukdom. Det blir förmodligen heldagar i labb, och skrivande överallt där vi kommer åt. Vårt stora mål är att få färdigt själva uppsatsen innan jul så att vi kan ha en avslappnad jul hemma och kan börja med presentationen och opponering efter jul.
Och nästnästa vecka är det dags för Bleckhornens årliga julkonsert, med repvecka hela veckan innan (föreställningar på lördagen). Då repar vi från 17.30 eller 18 varje dag, vilket brukar vara roligt och trevligt.

När jag messade mamma igår och konstaterade att jag har lite att göra framöver sa hon att "ja, du lär behöva 30 timmar på ditt dygn nu ett tag". Det är nog sant. Men att allas dygn har 24 timmar är en av de få saker som faktiskt är rättvisa här i världen, och inget jag får hänga upp mig på. Jag har därför för mig själv övervägt vilka alternativ jag har. Antingen blir jag jättestressad och deppig över hur mycket jag har att göra och hur synd det är om mig. Eller så konstaterar jag att situationen är ett faktum som jag måste hantera oavsett, och om jag deppar ihop blir jag bara jobbig för min omgivning och mig själv. Därför har jag bestämt mig för att gå in i det här med en positiv attityd och en plan hur jag ska lägga upp arbetet, följer jag planen ska det nog gå vägen. Det ska gå!

När jag gått i mål kommer jag förmodligen vara lika trött som jag var när den här bilden togs, efter nästan tre timmars ultralång-distans orientering. Men förhoppningsvis också minst lika nöjd!

Rephelg med corpset

Den här helgen har vi rephelg med orkestern inför vår julkonsert och idag har vi spelat i drygt fem timmar (plus lite pauser däremellan såklart. Med fika såklart!). Halleda vad min läppar värker! Jag tyckte ändå att jag har okej ambis, men eftersom jag i år vågar ta gör mig lite mer och har lite större självförtroende på hornet har jag fått några förstastämmor! (eller ja, tagit några förstastämmor, jag är ju stämledare för horn/euf. Men jag tog några tråkiga stämmor också som kompensation, jag lovar.)Förstastämmor betyder oftast höga stämmor, och höga stämmor betyder att när man tröttnar i läpparna är det bara att pressa ändå! En del förstorar sina läppar med plastikkirurgi, men de borde provat att spela ett brassinstrument först...

Jag fick ett sms från mamma igår, hon undrade om jag äter något hemma hos dem i helgen. Förut skulle det varit ett helt vanligt sms, jag har åkt hem i stort sett de flesta helger sen jag flyttade till Lund för snart två och ett halvt år sedan. Men för några veckor sedan tog mitt förhållande med min pojkvän slut, och samtidigt känner jag mer och mer att jag trivs väldigt bra i Lund. Min lägenhet är ju som sagt numera "hemma", jag har de flesta av mina vänner här och stora delar av mitt liv också. Bleckhornen till exempel.

Jag tänkte på det där med Bleckhornen och hur mycket orkestern faktiskt betyder för mig. Det är egentligen den första grupp med jämnåriga jag fått tillhöra helt utan villkor och utan att vara ett dugg annorlunda än den jag är.  Corpset är helt klart den grupp som kommit mig närmast om hjärtat, och jag ser framemot rephelgens dag två imorgon! Ikväll har jag suttit/legat på min soffa, ätit räkmacka och stickat. Jag har tända ljus och jag njuter av hur tyst det är. För även om orkestern är underbar så låter den en hel del! Men det är ju också tanken :)

Räkmackor och tända ljus, lugnt och skönt är underbart!

Tentaperiod och stormar

Så var tentaperioden över för den här gången, tentan är skriven och resultaten får vi, om vi har tur, i slutet av den här veckan. Det känns inte allt för osannolikt att jag för första gången får ladda om inför en omtentaperiod, men någon gång ska vara den första. Det har hänt och händer så mycket i mitt liv i höst, både yttre och inre stormar som jag försöker rida ut. Samtidigt känner jag att jag verkligen trivs här nere i Lund nu, på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare. Bara en sådan sak som att det nu känns naturligt att säga "hemma" om min lägenhet! Det är skönt att ha en hamn i stormarna.

Skrev en dikt i tentaplugget:

A capella i moll

 

Gråväder trots gulnande träd,

vardagen pågår därute.

På köksbordet hopas böckerna,

och på golvet, och i soffan.

Ett rusande stillestånd, tovor jag ska försöka reda ut.

Tror på något större, men är fast i det mindre. Som att försöka ta sig ut utan dörr.

Kaffet i den stora muggen kallnar,

även det bortglömt.

 

 

Sedan gick jag på tentasittning med patologitema! Jag var utklädd till bipolär sjukdom: