På att-göra-listan står... allt?

Igår kom tentaresultaten, och som jag misstänkte nådde jag inte ända fram den här gången. Två poäng ifrån för att vara precis. Jag ska kolla igenom tentan imorgon när jag hämtar ut den och se om det skulle kunna gå att rätta upp de där två poängen och få mig på rätt sida gränsen, men helt ärligt tror jag inte det. Jag kunde helt enkelt för lite den här gången och då ska man inte heller klara tentan.

Så nu har jag en 15 hp-omtenta att plugga till (även om den på pappret är värd mindre för att vi inte ska få krångel med CSN, tack fakulteten!). Det är ju inte så farligt, jag har ju läst det mesta redan och behöver bara fräscha upp det jag kan plus bli lite bättre på det jag missade. Typ. Omtentan är den 10 dec, tisdagen efter Bleckhornens julkonsert.
På tisdag har vi en liten minitenta i statistik som avslutning på den inledande teoridelen till kandidatuppsatsen. Den är enligt kursare som gjorde den i våras "jätteenkel" och man behöver bara gå igenom föreläsningshandoutsen (bestämd form i plural på den om ni kan...) några gånger för att klara den.
På onsdag drar vårt projekt för kandidatarbetet igång. Det är inte riktigt klart vad vi kommer att göra, men vi ska troligen jobba laborativt som en liten del i ett större forskningsprojekt om Parkinsons sjukdom. Det blir förmodligen heldagar i labb, och skrivande överallt där vi kommer åt. Vårt stora mål är att få färdigt själva uppsatsen innan jul så att vi kan ha en avslappnad jul hemma och kan börja med presentationen och opponering efter jul.
Och nästnästa vecka är det dags för Bleckhornens årliga julkonsert, med repvecka hela veckan innan (föreställningar på lördagen). Då repar vi från 17.30 eller 18 varje dag, vilket brukar vara roligt och trevligt.

När jag messade mamma igår och konstaterade att jag har lite att göra framöver sa hon att "ja, du lär behöva 30 timmar på ditt dygn nu ett tag". Det är nog sant. Men att allas dygn har 24 timmar är en av de få saker som faktiskt är rättvisa här i världen, och inget jag får hänga upp mig på. Jag har därför för mig själv övervägt vilka alternativ jag har. Antingen blir jag jättestressad och deppig över hur mycket jag har att göra och hur synd det är om mig. Eller så konstaterar jag att situationen är ett faktum som jag måste hantera oavsett, och om jag deppar ihop blir jag bara jobbig för min omgivning och mig själv. Därför har jag bestämt mig för att gå in i det här med en positiv attityd och en plan hur jag ska lägga upp arbetet, följer jag planen ska det nog gå vägen. Det ska gå!

När jag gått i mål kommer jag förmodligen vara lika trött som jag var när den här bilden togs, efter nästan tre timmars ultralång-distans orientering. Men förhoppningsvis också minst lika nöjd!