Det finns saker som inte går att läsa sig till, våren till exempel

Idag har jag varit på vårdcentralsdag i Staffanstorp, jag fick följa med några läkare där i deras arbete. Huvuduppgiften för dagen var att öva på det inledande samtalet i patientmötet, och jag skulle filma mig själv samtalandes med patienter... Detta ska vi sedan titta på i små grupper och ge varandra feedback. Det är såklart sekretess på filemrna och de kommer förstöras efteråt, men även om det inte vore det skulle jag personligen se till att den förstöres efteråt. Finns det något värre än att se sig själv på film, speciellt i en situation som man inte riktigt är bekväm i?

Förutom själva filmandet var det en mycket trevlig dag, jag fick se många olika patienter och både lyssna, känna och titta. Och så prata förstås. Jag har fått många värdefulla råd, det jag framförallt uppskattade var rådet att vara mig själv. Jag är ju ingen erfaren läkare utan bara en ung läkarstudent som är genuint nyfiken, då ska jag inte låtsas som något annat. Hon sa att det är lätt att man tror att man måste vara på ett visst sätt, och även om jag inte medvetet försökt förställa mig är det ändå väldigt skönt att höra att jag duger som jag är, även i den här situationen.

När jag promenerade hem från bussen sken solen och fåglarna sjöng, det var vår i luften. Helt ljuvligt verkligen, det är som att det varje år blir lite lättare att andas för varje vårtecken, trots att det inte var jobigt att andas förut. Himlen är högre och luften klarare (jag vet, jag romantiserar en del), trots att det fortfarande ligger en hel del snö och is kvar är det ändå på riktigt på gång att bli vår!

Jag hann inte riktigt ut i solskenet och springa, tur att jag fick promenaden, men skor och reflexväst åkte på och jag stack ut precis när solen gick ner. Träningsvärken i underben och fotleder efter i söndags, troligen efter framfotslöpningen, hade givit med sig så idag fick dem en ny omgång. Jag känner dock att muskelstyrkan inte är där riktigt än så efter ett tag gick jag över till att springa utan att tänka så fötterna fick landa hur de ville, rätt skönt faktiskt :)