Grötfest i Sennan

Segern på årets Grötfest i Sennans missionskyrka gick till... vårt lag! Efter kort andakt samt gröt och smörgåsar drog den prestigefulla tävlingen igång. Som traditionen bjuder bestod den av ett antal moment, tre "På spåret"-inspirerade resor och fyra utmaningar där lagen fick satsa poäng på hur det skulle gå. Hålla 1,5 liters flaska julmust med raka armar så länge som möjligt utvecklades till en riktig prestigekamp! Slutresultatet blev en klar seger till vårt bord och belönades med evig ära och berömmelse, konfetti i mängder samt en kartong chokladtoppar (såna med skum i). 
Det var konfetti överallt efteråt!

Hädanefter ska jag må bra för mig

En period i höstas, när det stormade och grunden vacklade, lyssnade jag på en spellista som Emily Dahl har gjort: I brytpunkten. Den gick om och om och om igen, hemma hos mig som aldrig lyssnar på musik annars. Om och om igen, den gjorde mig stark. Framförallt Veronica Maggios låt "Hädanefter". Efteråt har jag läst texten och förstått att det inte är riktigt så hon sjunger, men för mig var det solklart att texten löd:

Hädanefter ska jag må bra, jag ska må bra för mig.

Hädanefter tänker jag efter, 

jag ska må bra för mig, ska må bra för mig.

Nästa: 2014

Sitter på Göteborgs centralstation och väntar på tåget mot Halmstad. Jag har varit hos en av mina bästa vänner för att fira nyår, ett nyår som för mig markerar en ny tid i mitt liv på flera sätt. 2013 har varit ett lärorikt år, jag har lärt mig mycket både om mig själv och om andra.

Det var mitt sista år som "preklin"-student, från och med i vår är vi ute på olika kliniker i veckorna och undervisningen blir inriktad mer på det praktiska arbetet som läkare. Det är med skräckblandad förtjusning jag läser schemat för vårterminen, det är så mycket vi ska hinna med och så mycket att lära sig. Jag vet inte hur läkarrocken kommer att hänga på mig, än har jag tid att växa i den.

I våras satte jag för första gången upp ett ordentligt träningsmål att sträva mot, att bli uttagen till Tjoget. Det lärde mig hur mycket enklare det är att motivera mig att träna och ta i när jag strävar mot mitt mål. Det lärde mig också hur viktigt det är att välja mina mål med omsorg. Att bli uttagen eller inte är inte något som grundar sig helt på min prestation, det är även beroende av andras prestationer. Jag blev inte uttagen, men jag slog nytt personligt rekord på klubbens testrunda vilket jag är nöjd med. Till det här året ska jag vara noggrann att sätta upp mål för mig själv som inte är beroende av andra.

I höstas blev jag vald till sekreterare i Bleckhornen, ett uppdrag som har givit både glädje och stress. Mest glädje, och jag har vuxit som människa av det ovana ansvaret. Kanske håller jag på att bli vuxen? Jag kände mig åtminstone väldigt vuxen när jag satt i publiken på kulturskolans Lussekonsert hemma i Halmstad. Min yngsta syster var bland de äldsta på scen, och de killar jag minns som små goss-sopraner var nu bredaxlade unga män. Jag lutade mig tillbaka och njöt av sångerna jag så väl känner.

Min nyårsafton var fin. Vi gick en långpromenad i solen på eftermiddagen och sedan lagade vi trerätters middag tillsammans. Toast med chèvre alt skinka till förrätt, oxfilé med rotfruktsgratäng och rödvinssås till varmrätt och till dessert gjorde vi chokladfondant med hallonsorbet. Ljuvligt gott! Vid tolvslaget gick vi ut och såg på alla fyrverkerier som täckte himlen och skålade för det nya året. Det var mitt första tolvslag på fem år som jag inte fick en kyss när fyrverkerierna smattrar som mest. Mitt hjärta sved dock inte alls, det är en ny tid nu. Och sen fick jag ett sms som fick hjärtat att slå ett extraslag istället.

2013 är över. Det var ett år fyllt av både utmaningar och glädje.
Jag hoppas att jag får möta 2014 stående på en stadig grund och få fortsätta utvecklas med mina lärdomar från 2013 i ryggen.

Saker att göra när jag har tid

Mellandagarna, de där härliga dagarna när man fortfarande är hemma och julen dröjer sig kvar med dofter och lugn. I studentens värld dagar när man försöker frambringa någon form av disciplin för att sätta sig och plugga inför de sista veckorna av terminen, som faktiskt inte är slut förrän i mitten av januari. 

Det finns så mycket jag skulle vilja göra, böcker jag vill läsa och saker jag vill pyssla med. Därför funderar jag allvarligt på att skaffa mig en  liten anteckningsbok där jag kan skriva ner sånt som  jag vill göra, så att jag när jag är ledig kan  plocka fram den och komma ihåg alla de där önskningarna. En sak jag skulle skriva ner i boken är att köpa mig en (annan) fin anteckningsbok att skriva ner mina dikter i. Jag hade en period på gymnasiet när jag skrev mycket dikter, längst bak i kollegieblocken. När jag tog studenten och rensade bland blocken rev jag ut alla sidorna med dikter och lade dem i en plastficka, där de har legat sedan dess. Jag tycker om att skriva för hand och det är något visst med riktigt fina anteckningsböcker, det känns som en trevlig sysselsättning när jag någon gång är ledig.

Fridfullt och stilla

Julen är förväntningarnas tid, mysets tid, ljusets tid mitt i vintermörkret. För mig är det några av de bästa dagarna på hela året, och även om skolböckerna följt med hem var jag helt ledig från alla måsten hela julhelgen. 

Min julafton inleddes med att tomten varit på besök och lagt ett paket i min julstrumpa som vi brukar hänga upp. Efter frukost med familjen gick pappa och jag på julbön i kyrkan och träffade alla som vi brukar träffa där varje år och önska en god jul. Julafton innehöll även julbord, Kalle Anka klockan tre med dignande kakfat på soffbordet, julklappsutdelning med rimmade verser på paketen, glöggmys och sällskapsspel. 

Det var så skönt att vara ledig och hem-hemma, det var länge sedan jag var så avslappnad. Och julefriden höll i sig både juldagen och annandagen, jag har njutit av att bara vara under en filt i soffan med min stickning. 

Julkänslor äntligen

Igår vinkade jag av en vän på stationen 9.30 och tog sedan pågatåget själv 9.39. På ryggen min stora ryggsäck, i ena handen min Kånken full av böcker och i den andra handen hornet, stickningen och kassen med julklappar. Mitt mål att jag måste kunna bära min packning själv uppfylldes, men det var nätt jämt och jag behövde stanna med jämna mellanrum. 

Första destinationen för min julresa var Billeberga station där jag blev hämtad av min snälla morfar (nu fick jag inte längre bära alla väskor själv) och så landade jag in hos mormor och morfar. Vi hann sitta ner och prata en bra stund, sedan kom bilen från  Halmstad ner och familjen kom in de med. Årets julklapp till mormor och morfar var en stor korg med diverse julkakor, sylt, saft och bröd, alltihop hemgjort. Själv bidrog jag med en mjuk pepparkaka gjord enligt familjereceptet.

Manglad duk och finporslin, julstämning och lugn.

Till slut reste vi oss från kaffebordet, och det var dags att köra hem-hem för att fira jul. På kvällen strök jag julgardinen och satte upp adventsstjärnan på mitt flickrum. Min december har inte varit så fylld av julkänslor så jag rivstartar för att hinna ikapp till julafton. Ställde fram några av mina änglar tillsammans med en julklapp i form av ett fint ljus, med ett althorn på! :)

MelodiMusicCorpset Bleckhornens Julkryss!

Julkoncerten, den stora och magiska, är nu avklarad. Styrelsens första stora uppdrag är fört i hamn och vi klarade det!

Precis som varje år hade vi julkoncertsvecka med rep varje kväll i AF-borgens stora sal. Vi hade bastusittning i AF-borgens bastu på taket, med utsikt över hela Lund, och sitta-i-en-ring-och-prata-tills-klockan-blir-på-tok-för-mycket-men-det-är-så-mysigt-kväll. 

På torsdagen drog det in oväder över södra Sverige och vi hade en klass 3-varning över hela Skåne. Med ganska kort varsel tog vi beslut på att ställa in repan, och tur var nog det för det flög både takpannor och stora grenar. Dock var det många som redan dykt upp, alternativt tyckte att "lite storm är väl inte så farligt", och repan blev en mycket rolig repa med grupper lite här och var i konstiga sättningar som spelade tillsammans. Själv stod jag och spelade (horn) med två Bb-klarinetter, en Eb-klarinett, en trombon och ett eufonium, en mycket intressant sättning som fungerade förvånansvärt bra. Det är inte ofta jag står bredvid höga träverket, men vi hade till och med lite figurer ihop upptäckte vi!

På fredagen kom vår solist, hornisten och stämledaren för hornsektionen i Malmö Symfoniorkester Henrik Hallén, för att repa med oss. När han har spelat några toner slår dirigenten av och Henrik frågar "vilken tonart spelar orkestern i?". Det visar sig att hans noter är i Eb men det bekymrar honom inte utan säger att "jaja, då får jag väl transponera". Men då inser ju vi i hornsektionen i orkestern att våra noter också är i Eb, och att jag därmed inte ska transponera vilket de tre andra hornisterna bör göra (althorn resp. valthorn). Plötsligt försvann alla märkliga dissonanser och stycket "Hunter's moon" var inte alls lika konstigt som vi trott. 

Lördagen, julkoncertsdagen, inleddes med frukost hemma hos mig. Min syster Ida kom och satte upp håret på mig och Elin och sedan tog vi bussen ner till stan för att repa det allra sista. Efter att ha fixat oss (och blivit ytterligare fixade av Anna i baletten: "Ni har för lite smink, ni kommer ju inte synas på scen. Kom ska jag hjälpa er") gick vi i styrelsen ut i Lundagård för att fotograferas i snön framför Universitetshuset. 

Styrelsen 13/14. Foto: Jens Hunt

Klockan 15(..) var det dags för den första koncerten! Den drog lite ut på tiden och vi fick skynda oss att fixa med maten mellan koncerterna. Precis när vi ätit upp hörde vi ett ljud. Brandlarmet! Lunds debattsällskap hade använt spisen i källaren  och lyckats tillaga något lite väl bra (?) så vi fick utrymma hela borgen en kvart innan galaföreställningen! Vi tog gruppfoto framför brandbilen och sjöng vår signaturmarsch Blaze Away (alla sjöng sina egna stämmor, mycket intressant) och jag fick tack och lov låna en frackjacka att ta på över klänningen. 17.57 släpptes vi in i borgen igen och 18(inte ..) kunde vi dra igång vår andra föreställning. Vi fick mycket beröm från gamla corps som satt i publiken, både Bleckhornsakademien och den förre dirigenten var mycket nöjda med oss vilket såklart var roligt att höra! 

Efter konserterna röjde vi scenen och dukade långbord, sedan hade vi bankett med trerätters middag och dans till långt in på småtimmarna. Julkoncerten är verkligen en kväll att minnas!