Idag var jag på funktionell träning igen, det har blivit lite av mitt favoritpass. Det var med den energiska tjejen som ledde det första passet jag var på, och tiden sprang iväg medan jag var koncentrerad på att ha rätt teknik i övningarna och samtidigt ta i. Jag är mycket stolt över att jag klarade hela passet med viktplattan som väger 5 kg, första passet hade jag 2,5 kg hela passet så det märks förbättring!
Efteråt var jag hög på endorfiner, träning och livet! Jag cyklade hem i mörkret med huvudet fullt av solsken, och mådde så himla bra.
Då började fundera på varför jag egentligen tränar. Det känns som att det är en förutsättning för att klara något jag tagit mig för, att samtidigt veta varför jag vill klara av det. Jag tror att det gäller egentligen hela livet, för att kunna motivera oss att göra saker som är svåra eller jobbiga ur ett kort perspektiv måste vi ha en bild av vad det ska leda till. Målet kan vara en examen, en jorden-runt-resa, drömkroppen eller vad som helst egentligen, stort som litet.
Varför ska man träna överhuvudtaget? Idag är det mer eller mindre en sanning i samhället att träning = bra, men är det verkligen så att all träning är bra oavsett? Jag tror att träning är bra om man tränar av rätt anledning. Träna av rätt anledning är att träna för att uppnå ett mål.
Träna för att må bra, för att sänka blodtrycket, gå ner i vikt, gå upp i vikt, bli snabbare, vinna vm-guld, undvika skador, slå personbästa, fördriva tid, orka med vardagen, orka med fritiden, orka med livet!
Alla mål är bra mål, så länge man på något sätt att det här är ett mål som JAG vill nå för att JAG mår bra av det. Vad omgivningen tycker är av mindre vikt, även om det ofta påverkar. Att träna är bra och viktigt för hälsan, men för att träning ska göra nytta fullt ut tror jag att man måste börja hos sig själv och hitta viljan. Under tiden kan man njuta av solskenet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar