På kvällen, när världen började svalna men solen fortfarande var uppe, sprang jag och Fredrik ut en runda. Det var hans tur att bestämma runda, jag bara hängde på och slapp tänka. Vi hann snacka en del innan vi kom tillbaka en timme och nästan 9 km senare. Jag är himla nöjd med den sträckan, och speciellt glad över att jag faktiskt inte hade ont någonstans någon gång under rundan! Annars brukar mina knän, höfter eller benhinnor turas om att påminna mig om att de efter några kilometer föredrar horisontalläge... Men inte nu, tjoho! =)
![]() |
Solnedgång efter en varm dag, sett från mitt fönster |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar