Jag var och tränade idag med min korridorare, det var jättetrevligt! Funktionell träning är för tillfället ett av mina favoritpass, rejäl träning samtidigt som det är omväxlande och peppande. Det är verkligen motiverande att ha bestämt träff med någon för att träna, då tar det emot att avboka och enbart ordentliga skäl att inte träna godkänns inför min inre jury. Eftersom jag varit sjuk i stort sett hela förra veckan tog jag det lite lugnt, men rejält svettig blev jag som alltid. Och visst är det bra för mitt ego att skriva in i träningsdagboken ett pass idag plus långpromenaden igår efter en helt blank vecka!
"Varför skulle jag skratta? I så fall får du nog lova att inte skratta åt mig."
Det verkar vara den allmänna uppfattningen om mig, att jag är sjukt vältränad. Och är man sjukt vältränad följer att man automatiskt ser ner på alla som inte är fullt lika vältränade och skrattar om man ser att de gör en rörelse på passet lite fel samtidigt som man själv (såklart) sätter den perfekt i takt med tyngsta belastning.
Njaaa....
För det första: jag ser inte mig själv som sjukt vältränad, jag är det inte helt enkelt. Jag vill gärna bli det, och jag är träningsintresserad helt klart! Jag kanske är bättre tränad än en del, men det finns många som är bättre än vad jag är också. Men det är liksom inte viktigt (förutom när det är testrunda, i år vill jag verkligen komma före pappa! Men det är en annan historia.), speciellt inte på ett gympapass. Då kör jag mitt eget race, och därför har jag inte tid att titta på dig. Jag tittar i spegeln och på ledaren, mer ork och koncentrationsförmåga har jag oftast inte för den måste gå till mig själv och min träning. Så när skulle jag hinna skratta?
För det andra: OM jag nu vore sjukt vältränad, inte fasen skulle jag se ner på alla som inte är det! Det påverkar ju inte mig, och de är förmodligen bättre än vad jag är på mycket annat. Och varför ska jag jämföra mig med andra? För även om jag, medvetet och omedvetet, jämför mig med de personer som finns runt mig hela tiden så är det ju för att peppa mig själv till att orka den där sista metern/repetitionen. Så jag kan bli ÄNNU mer vältränad =)
Klart jag inte skrattar åt dig, jag har faktiskt ingen aning om vad och hur du gör. Men det är kul att ha dig med för du är en så härlig person, det är därför jag drar på smilbanden när jag tittar åt ditt håll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar