Koltrastens näbb

Dikten har legat och grott länge, första meningen fick jag i våras men inte förrän nu har jag vetat hur den slutar.

I mitt hjärta bor en koltrast,
han har så vacker näbb.
De svarta fjädrarna skimrar,
ett djup inom fågeln, ett djup inom mig.
Vad ryms i djupet, vad är dolt i det mörka?
Koltrastens sång stiger, han breder ut sina vingar som en bro.
Den gula näbben vill lysa mig den rätta vägen.
Jag lyssnar inåt och följer ljuset,
koltrastsången leder mig.
Det bor en koltrast i mitt hjärta,
han har så vacker näbb.